Min lille Rasmus har blivit stor <3
Jaha då har mammas kille blivit STOR!!!! I måndags kl 23.47 fyllde Rasmus 5 år eller han fyllde ju hela dagen, men då va d exakt 5 år sedan han lämnade mammas mage...
Ja jag var ju inte mer än dryga 16 år när han kom till oss och man kan väl lungt säga att han inte var planerad...
Det var nämligen så att min mamma tyckte att jag blivitt tjock (ja helt ärligt tyckte hon det) och sen hade min mens varit knepig ett tag så Lördagen den 2 April 2005 tvinga hon mej till ett grav test som visade på stort +... Som 16 åring blev jag helt panikslagen och ringde efter Martin och ja sen e den helgen en enda dimma...
På måndagen den 4:e så sjukanmälde mamma mej från skolan och vid detta laget visste bara jag, mamma, pappa och Martin om vad som hade hänt. Framåt eftermiddagen gick mamma, Martin och jag till Ungdomsmottagningen här i stan och dom klämde och kände på mej och kom fram till att bebisen i min mage var för långt gången för att ha abort som alternativ (tack och lov) det var alltså bara att gilla läget, hur man nu gör det som 16 åring och får veta att man e så pass långt gången i en graviditet, Barnmorskan trodde att bebisen skulle kunna komma någon gång i Juni/ Juli... men skickade oss på UL i lidköping på fredagen den veckan. Mamma och Pappa var underbara och lovade oss stöd och hjälp genom detta och dom fick berätta för Martins föräldrar... under veckan meddelade jag min klass och mina vänner om det som skulle komma och på fredagen åkte jag Martin mamma och hans mamma på UL. Då kom nästa chock... bebeisens nedkomst skulle bli mellan 20 April och 20 maj trodde dom... jaha vad gör vi nu? vi for snabbt till skövde för att skaffa vagn som min goa pappa betalade och sen fick vi ju försöka landa i oss själva. På lördagen skulle jag med min familj inklusive mor och farföräldrar åkt till London för att fira pappas 40 års dag, men jag blev avrådd att flyga så jag insesterade på att alla andra skulle åka. Så jag var hemma med Martin och min kompis Frida vars familj jag känt hela livet som stöd.... På Tisdagen den 12 April fyllde pappa 40 och jag mådde skit hemma ont överallt och ringde mamma och skrek i telefon... hon ringde i sin tur Fridas mamma som kom och hämtade mej hem till dem vid 15 tiden på eftermiddagen, hon såg hur ont jag hade och klockade värkarna.... oooopppssss d va så tätt ca: 6 min att hon ringde en BM hon känner som sa att vi skulle ringa och åka.... så Madelene som hon heter ordnade barnvakt till sin 1,5 åring och sen åkte vi... väl på förlossningen trodde BM att vattnet börjat sippra så vi fick invänta läkare vilket tog 3 timmar *gggrrr* när läkaren kom var kl ca 21 och hon gjorde en gyn undersöknin då var jag öppen
8 cm .... Martin hade inte följt med in eftersom jag inet skulle få barn då (ja lite chockade var vi nog) så vi fick rina honom och han kom med sin mamma efter kanske 30 minuter då hade hon åkte från lidköping så d gick undan =) samtidigt fick mina släktingar reda på att vi var inne och då var deras kväll sabbad kan man säga... Martin var inne ca 22 en timma efter att läkaren kollat mej sen tog det alltså knappa 2 timmar innan Rasmus föddes, en frisk gosse på 3210 gram och 50 cm lång...
Det var en ganska jobbig tid men det är något utav det bästa som hänt Rasmus och Melvin är det jag lever för <3
måste tacka alla mina underbara nära och kära som stöttat oss enom åren =)
Nu har mammas lilla kille blivit så stor....
Första familje fotot efter att Rasmus födelse
LOVE <3 <3 <3
Ja jag var ju inte mer än dryga 16 år när han kom till oss och man kan väl lungt säga att han inte var planerad...
Det var nämligen så att min mamma tyckte att jag blivitt tjock (ja helt ärligt tyckte hon det) och sen hade min mens varit knepig ett tag så Lördagen den 2 April 2005 tvinga hon mej till ett grav test som visade på stort +... Som 16 åring blev jag helt panikslagen och ringde efter Martin och ja sen e den helgen en enda dimma...
På måndagen den 4:e så sjukanmälde mamma mej från skolan och vid detta laget visste bara jag, mamma, pappa och Martin om vad som hade hänt. Framåt eftermiddagen gick mamma, Martin och jag till Ungdomsmottagningen här i stan och dom klämde och kände på mej och kom fram till att bebisen i min mage var för långt gången för att ha abort som alternativ (tack och lov) det var alltså bara att gilla läget, hur man nu gör det som 16 åring och får veta att man e så pass långt gången i en graviditet, Barnmorskan trodde att bebisen skulle kunna komma någon gång i Juni/ Juli... men skickade oss på UL i lidköping på fredagen den veckan. Mamma och Pappa var underbara och lovade oss stöd och hjälp genom detta och dom fick berätta för Martins föräldrar... under veckan meddelade jag min klass och mina vänner om det som skulle komma och på fredagen åkte jag Martin mamma och hans mamma på UL. Då kom nästa chock... bebeisens nedkomst skulle bli mellan 20 April och 20 maj trodde dom... jaha vad gör vi nu? vi for snabbt till skövde för att skaffa vagn som min goa pappa betalade och sen fick vi ju försöka landa i oss själva. På lördagen skulle jag med min familj inklusive mor och farföräldrar åkt till London för att fira pappas 40 års dag, men jag blev avrådd att flyga så jag insesterade på att alla andra skulle åka. Så jag var hemma med Martin och min kompis Frida vars familj jag känt hela livet som stöd.... På Tisdagen den 12 April fyllde pappa 40 och jag mådde skit hemma ont överallt och ringde mamma och skrek i telefon... hon ringde i sin tur Fridas mamma som kom och hämtade mej hem till dem vid 15 tiden på eftermiddagen, hon såg hur ont jag hade och klockade värkarna.... oooopppssss d va så tätt ca: 6 min att hon ringde en BM hon känner som sa att vi skulle ringa och åka.... så Madelene som hon heter ordnade barnvakt till sin 1,5 åring och sen åkte vi... väl på förlossningen trodde BM att vattnet börjat sippra så vi fick invänta läkare vilket tog 3 timmar *gggrrr* när läkaren kom var kl ca 21 och hon gjorde en gyn undersöknin då var jag öppen
8 cm .... Martin hade inte följt med in eftersom jag inet skulle få barn då (ja lite chockade var vi nog) så vi fick rina honom och han kom med sin mamma efter kanske 30 minuter då hade hon åkte från lidköping så d gick undan =) samtidigt fick mina släktingar reda på att vi var inne och då var deras kväll sabbad kan man säga... Martin var inne ca 22 en timma efter att läkaren kollat mej sen tog det alltså knappa 2 timmar innan Rasmus föddes, en frisk gosse på 3210 gram och 50 cm lång...
Det var en ganska jobbig tid men det är något utav det bästa som hänt Rasmus och Melvin är det jag lever för <3
måste tacka alla mina underbara nära och kära som stöttat oss enom åren =)
Nu har mammas lilla kille blivit så stor....
Första familje fotot efter att Rasmus födelse
LOVE <3 <3 <3
Kommentarer
Postat av: Carro o Elsa!
Men kände du aldrig sparkar?
Postat av: Emelie
Fan va jag grinade Av detta Malin!!! :) Han är så fin Rasmus! Melvin med såklart! :) Ses på måndag! PussKram
från mig & Melker!
Postat av: Anonym
ÅÅ tår i ögat, tack och lov att du har rasmus, tack vare det att vi lärt känna varann ju :-) <3
Postat av: Tilde
Det är faktiskt en underbar historia :)
Men gud den chocken..
Trackback