Det var en gång...
Nu är det snart jul igen, och på julafton har jag och Martin varit förlovade i hela 3 år och varit ett par i 7,5 år den 28:e december. Helt otroligt att lilla jag fått världens bästa kille att dela livet med. Tänkte att jag skulle dela med mej lite om hur vi träffades och så.
Egentligen träffades vi ju redan i 7:an alltså för 9 år sedan då vi gick i två olika klasser på Tegla. Jag i 7A och han i 7C vi hade något som kallas för inviduelltval och vi hade båda valt miljö och natur, vilket innebar att man fick ta hand om skolans djur under lektonstid och även övrig skoltid. Jag tyckte ingenting om honom då eftersom jag var brutalt nerkärad i en kille i årskursen över oss och hade då inte ögonen för någon annan. Men jag blev snabbt bra kompis med ett gäng tjejer i från hans klass och vi umgicks mycket både i och utanför skolan. Åren i 7:an och 8:an gick utan några större händelser, men fram på vår kanten i 8:an hade jag lagt ner den äldre killen helt och hållet, hade insett att det inte var något för mej ändå. I Maj samma år skulle alla som gick i miljö och natur få äran att åka till Öland och se på fåglar ;/ och vi följde snällt med och bodde på ett pensionat där. Jag var riktigt nära vän med tjejerna i Martins klass men delade rum med tre andra tjejer och en kväll smet jag och en annan tjej ut´genom fönstret och in till Martin och några tjejers rum och jag tror det var då jag började få uoo ögonen för honom, han var snäll och haden en helt otrolig charm och de ögonen sen. Jag kan nog inte säga att jag var kär i det ögonblicket men min syn på honom förändardes. Vi hade iaf en toppen vecka ¨på Öland och jag minns att Elin en av mina abslut närmsta vänner under den tiden berättade för mej att Martin varit "kär" i mej i stort sett under hela högstadietiden.
Efter den resan blev inget som innan kan man lungt säga, jag och tjejerna började umgås med Martin och hans kompisar ganska mkt och när jag skulle åka till Gotland för att jobba hela sommaren var det hemska kännslor som infann sej och jag var tvungen att erkänna för mej själv att jag var kär. Strax efter midsommar åkte jag hem för att träffa kompisar och lite sånt. Men det slutade med att jag enbart umgicks med Martin, vi va hemma hos mej i stortsett hela tiden och såg på film, höll varandra i handen och myste. När jag sen var tvungen att åka tillbaka till ön i öst hade vi bestämt oss för att nu är vi tillsammans. Jag kan säga att både mina och Martins föräldrar fick hemska telefonräkningar den sommaren hahaha. När jag sen kom hem skulle vi ha en fest hemma hos mej men den blev totalt misslyckad haha men det är en annan historia, Iaf så var Martin snäll och hjälpte mej städa hemma efter detta lilla missöde och efter det är det VI så är det bara.
Visst har vi haft våra motgångar och hade det inte varit för att jag blev gravid vid så tidig ålder kanske vi inte hade varit ett par idag vad vet jag. Det hade inte funnits lika mkt att kämpa för som det gör nu.
Martin är ungdoms förälskelsen som blev far till mina barn, min sambo och fästman. Det finns ingen människa i hela världen som kunnat ge mej en bättre/tryggare tillvaro. Tack min älskade Martin för att du står ut med mej mina humörsvängningar och min rastlöshet. Jag älskar dej för alltid
Jag och Martin i österrike 2008
Mysig läsning ;)
Åh det var tider det gumman!! :)
Ni är ett så underbart vackert par och jag är så glad för er skull. Fina barn, fint hus och massa kärlek! Tänk, om någon hade berättat det för oss när vi var på väg till öland ;) Hihi
Kram!
Åh- vad härligt. Visa det här för Martin. Man kan behöva få höra sånt här ibland!:-)
Kram
Härlig läsning:) Skönt att ni har varandra
Håller med Chris! Visa Martin! Jesper såg mitt sånt här inlägg, jag blev bortskämd med present och ännu mer kärlek! ;)
Jag trodde du visste om det!? :D Vi klev in på kontoret förra veckan och dina föräldrar frågade om vi (jag) ville åka med som färdledare den 17 jan. Kände inte direkt att vi kunde säga nej....
snygg design, vem har fixat?