Jobba = semester
Ja va ska jag skriva om egentligen?
I två dagar nu har jag varit så sjukt trött på att vara mammaledig... gnälliga och gapiga barn som springer mellan mina ben hela dagarna... Rasmus utbrott när livet går emot honom och Melvins ständiga gnäll om jag sätter ner honom...
Tänk att få gå hem ifrån strax före 8 och slippa bråket om att äta frukost och klä sej inför dagis, slippa planera vad barn och en själv ska äta, och något av det bästa kanske slippa barnprogrammens malande hela dagarna.
Tänk att få använda sin hjärna och hitta på olika lösningar för att det ska gå som man tänkt, att få prata med glada tanter och farbröder som ser fram emot den resa de just bokat eller bara ta en kopp kaffe å prata om något annat än bajsblöjor och snuva...
Det är verkligen inte så att jag inte älskar mina pojkar, för det gör jag mer än allt annat. Men ibland skulle jag vilja vara hemifrån en stund bland andra vuxna människor som jag kan prata massa annat med, även om jag har alla mina mamma kompisar och vi träffas utan barn, så blir det ändå gärna mkt prat om barn osv.
Ja jag kanske är lite bitter nu, men jag har snart varit hemma från jobbet i 10 månader!!! jag har inte sovit en enda hel natt på 9 månader och Rasmus hinner jag sällan umgås med på tu man hand så att säga...
Känner så hemskt dåligtsamvete för att jag och Rasmus aldrig gör ngt bara vi något som är vår grej och som ingen annan gör med honom... i våras hade vi ju gympan på friskis och som tur är börjar Lek och Plask på lördag och då blir det bara jag och Rasmus... Ska försöka få till det så att jag och R kan hitta på små saker lite oftare oxå, typ cykla en sväng eller bara pyssla lite... Melvin har ju sin mamma för sej själv 3 timmar/dag när R är på dagis och sen tar ju M den största tiden även när R är hemma... så när Martin kommit från jobbet ska jag å R ha "qality time" laga mat lr baka kan vi ju oxå göra när vi e själva...
Jaja nu har ja fått beklaga mej lite iaf så nu kan jag ta nya tag i morgon....
Love
I två dagar nu har jag varit så sjukt trött på att vara mammaledig... gnälliga och gapiga barn som springer mellan mina ben hela dagarna... Rasmus utbrott när livet går emot honom och Melvins ständiga gnäll om jag sätter ner honom...
Tänk att få gå hem ifrån strax före 8 och slippa bråket om att äta frukost och klä sej inför dagis, slippa planera vad barn och en själv ska äta, och något av det bästa kanske slippa barnprogrammens malande hela dagarna.
Tänk att få använda sin hjärna och hitta på olika lösningar för att det ska gå som man tänkt, att få prata med glada tanter och farbröder som ser fram emot den resa de just bokat eller bara ta en kopp kaffe å prata om något annat än bajsblöjor och snuva...
Det är verkligen inte så att jag inte älskar mina pojkar, för det gör jag mer än allt annat. Men ibland skulle jag vilja vara hemifrån en stund bland andra vuxna människor som jag kan prata massa annat med, även om jag har alla mina mamma kompisar och vi träffas utan barn, så blir det ändå gärna mkt prat om barn osv.
Ja jag kanske är lite bitter nu, men jag har snart varit hemma från jobbet i 10 månader!!! jag har inte sovit en enda hel natt på 9 månader och Rasmus hinner jag sällan umgås med på tu man hand så att säga...
Känner så hemskt dåligtsamvete för att jag och Rasmus aldrig gör ngt bara vi något som är vår grej och som ingen annan gör med honom... i våras hade vi ju gympan på friskis och som tur är börjar Lek och Plask på lördag och då blir det bara jag och Rasmus... Ska försöka få till det så att jag och R kan hitta på små saker lite oftare oxå, typ cykla en sväng eller bara pyssla lite... Melvin har ju sin mamma för sej själv 3 timmar/dag när R är på dagis och sen tar ju M den största tiden även när R är hemma... så när Martin kommit från jobbet ska jag å R ha "qality time" laga mat lr baka kan vi ju oxå göra när vi e själva...
Jaja nu har ja fått beklaga mej lite iaf så nu kan jag ta nya tag i morgon....
Love
Kommentarer
Trackback
