berghkjellkvist

Snart fyller min stora kille 6 år, jag kan verkligen inte fatta att han redan ska börja skolan till hösten. Det var ju inte så länge sen han kom till oss, som en chock anlände han den där kalla tisdagen i April. Jag tänkte att jag skulle del ge er min förlossnings berättelse från den 12 April 2005. Vi hade ju bara vetat att jag var gravid i 10 dagar. Det var 10 dagar i chock och planerande. Enligt det sena ultraljudet som gjordes fredagen den 8/4 så fick vi inte något specefikt förlossningsdatum då barnet var för stort för att kontrollera detta på. Men man kunde säga någon gång mellan 23 april och 20 maj. Jag skulle tillsammans med mina föräldrar, mina farföräldrar, morförädrar och min lillebror åka till London den 10 april för att fira min pappas 40 årsdag, men eftersom man inte kunde säga i vilken vecka jag var så fick jag inte flyga för personalen på spec mödravården i lidköping. Jag´blev givetvis lite besviken över det då på fredagen när jag fick veta detta. Men vi åkte till skövde å köpte en barnvagn och sådär, mamma var inne på att hon skulle stanna hemma med mej eftersom jag inte fick följa med, men jag förbjöd henne till detta. Jag skulle ju inte få barn nu lixom. Så alla i min närmsta omgivning åkte iväg till London och jag var hemma med Martin, mammas bästa kompis/ min bästa kompis mamma Madelene lovade att jag skulle få bo hos dem och att jag kunde säga allt som snurrade i huvudet till henne, vilket jag gjorde till viss del. Natten mellan Måndag och Tisdag lyckades jag övertala båda mamma och Madelene om att jag och Martin skulle få sova hemma själva och på kvällen kom våra vänner Anna och David, vi spelade kort och hade trevlig, jag minns att jag hade lite svårt att sitta på stolen då det emellanåt gjorde ganska ont, men tänkte inte så mkt på det utan spelade vidare och hade trevligt, när vännerna åkt och jag och M hade gått och lag oss började det göra ritkigt ont. Och jag kunde inte sova pga detta på hela natten, låg vaken vred och vände mej så jag höll M vaken oxå, vid 4 tiden gick jag upp och satte mej i köket läste böcker om förlossningar och vankade. Martin åkte till skolan vid 6 tiden och jag började bada i badkaret, (hann nog med 3-4 bad under dagen tror jag) jag ringde och grattade pappa på födelsedagen och försökte hålla god min men när jag fick prata med mamma brast det, jag grät pga smärtor och hade mej. Efter ytterligare 2-3 samtal med mamma ( detta inna kl 12 på dagen) så ringde hon till Madelene som kom förbi och kollade till mej och uppmaningen var kort och gott, kl 15 hämtar jag dej så kommer du med hem och äter. Fine jag badade lite till och så blev kl 15 och Madelene kom. Vi åkte hem till dem och jag hade nu så ont att jag inte alls kunde sitta på stolen. Jag fick lägga mej på deras sängar medan madelene för gäves försökte få tag på MVC i skara men alla var på utbildning, tillslut fick hon tag på en barnmorska som hon kände privat och hennes uppmaning var att åka till förlossningen och se va dem sa. Sagt och gjort kl 18 rullade vi in på kss förlossning, där blev vi mötta av en gammal barnmorska som mer eller mindre sa till mej att sluta lipa så farligt är det inte. När dem undersökte mej trodde dem att vattnet börjat sippra så vi fick invänta läkare. DET TOG 3 TIMMAR innan läkaren kom och då hade Madelene fått gå ut och vara riktigt arg en gång innan hon kom. Hon undersökte mej och sa " Du är öppen 8 cm, grattis du ska föda barn innom dem närmsta timmarna". VAAA jag ska inte ha barn nu var mina tankar, hur ska Martin kunna komma hit i tid?! Projekt ett var att få tag på Martin coh det fick jag som tur va ganska snabbt, han fick ringa sin mamma som fick slänga sej från sitt jobb via skara- hämta kamera hos Madelene med familj- och sedan köra till KSS kl var 22 när dem kom in, det tog henne alltså 45 minuter att köra denna sträcka så d va tur att Polisen inte stod längst vägen =)
Jag fick lustgas och akupunktur och vid detta laget var mina föräldrar och resten av  släkten i London underrättade om läget, dem satt på en båt på Themsen för att äta en god 40 års middag, men dem åt inte så kt av maten kan jag säga. Kl 23.47 tisdagen den 12 april 2005 samma dag som min pappa fyllde 40 föddes en liten kille på 3210g och 50 cm lång, de sista minutrarna kämpade jag mot klockan, inte för att R mådde dåligt utan för att bebisen skulle ut på pappas 40 årsdag. 00.02 ringde min mamma ovetande om att R var född för att höra hur det gick och sen brast det för dem, tårar av glädje för att en frisk liten kille var född blandat med tårar av sorg för att dem inte kunde närvara. Ja det var en omtumlande tid och nu är det sbart 6 år sedan... kan inte fatta det...

Madelene var ett otroligt stöd för mej under förlossningen och utan henne hade R varit född hemma tror jag.
Martin var givetvis oxå ett stöd, men det är inte lätt för en 16 årig kille att veta hur man ska bete sej på ett sånt ställe, i en sådan situation när man inte kunnat förbereda sej på det något vidare. Martin är däremot helt underbar med barnen och har ett tålamod 15 gånger så stort som mitt, utan honom hade vi inte varit där vi är idag. Min älskade fina familj...




Rasmus på väg och jag har fått lustgas ♥



Hela lilla famijen starx efter knortens nedkomst...



Något dygn gammal med en slliten mamma och en ung pappa hehe



så liten, så oväntad, så perfekt, en helt underbar kille är du Rasmus och du kom till oss för du valde oss ♥

God natt ♥