ångest laddat infö möte
Sitter här i min soffa med en kopp te och väntar på att Martin ska komma hem... Ikväll har jag varit på informations träff på Metis, den skola vi hoppas att Rasmus ska komma in på.
Allt verkar så toppen bra. Engagerade lärare fina lokaler och framför allt små klasser på 15 barn/klass.
De hittar på saker varje vecka, så som tema dagar och utedagar minst en gång i veckan. Man arbetar mycket över årskurserna dvs att förskole klassen kommer att umgås enhel del även med de äldre barnen vilket jag tycker är bra. Ut lärningen verkar mkt pedagogisk och väldigt individ anpassad. Inlärningen hela tiden så att barnen ska tycka det är kul. Verkar helt underbart tycker jag, hoppas bara att han kommer in, det finns bara 15 platser men det var ca 30 barn i kö men som dem sa så är det alltid någon som tackar nej till en plats så vi håller tummar och tår nu =)
Men när jag satt där och lyssnade på rektorn och lärarna fick jag en klump i magen, en ångest som smög sej på herregud min lille son ska börja skolan till hösten. Det känns som igår han började dagis, herre jösses... Det är med skräck blandad förtjusning som jag inser att min älskade lille kille växer upp och skaffar sej kompisar som mamma inte kan ha koll på i alla lägen, han ska lära sej skriva, läsa och räkna. Snart kommer han väl vara 2 meter lång, finnig med målbrotts röst som ber mamma dra åt helvete så fort jag öppnar munnen. Det var ju för sjutton gubbar inte längesedan jag började skolan... Jag minns det som om det var förra veckan jag stod med mamma framför spegeln och satte på min finaste klänning och min nya fina skolväska på väg in i Mariebergskolans lokaler för första gången, men det är ju 17 år sedan, fattar ni?!
Jag ska nog inte gräva ner mej för mkt har ju trotts allt ett halvår till att bearbeta dessa kännslor på... Men det är jobbigare än vad man tror...
En nyfödd liten Rasmus på BB våren -05 tänk att det snart är 6 år sedan *puh*
Rasmus på Cypern höstenn -05
Rasmus på Gotland våren -10
Bröderna brothers vinter 10/11
Allt verkar så toppen bra. Engagerade lärare fina lokaler och framför allt små klasser på 15 barn/klass.
De hittar på saker varje vecka, så som tema dagar och utedagar minst en gång i veckan. Man arbetar mycket över årskurserna dvs att förskole klassen kommer att umgås enhel del även med de äldre barnen vilket jag tycker är bra. Ut lärningen verkar mkt pedagogisk och väldigt individ anpassad. Inlärningen hela tiden så att barnen ska tycka det är kul. Verkar helt underbart tycker jag, hoppas bara att han kommer in, det finns bara 15 platser men det var ca 30 barn i kö men som dem sa så är det alltid någon som tackar nej till en plats så vi håller tummar och tår nu =)
Men när jag satt där och lyssnade på rektorn och lärarna fick jag en klump i magen, en ångest som smög sej på herregud min lille son ska börja skolan till hösten. Det känns som igår han började dagis, herre jösses... Det är med skräck blandad förtjusning som jag inser att min älskade lille kille växer upp och skaffar sej kompisar som mamma inte kan ha koll på i alla lägen, han ska lära sej skriva, läsa och räkna. Snart kommer han väl vara 2 meter lång, finnig med målbrotts röst som ber mamma dra åt helvete så fort jag öppnar munnen. Det var ju för sjutton gubbar inte längesedan jag började skolan... Jag minns det som om det var förra veckan jag stod med mamma framför spegeln och satte på min finaste klänning och min nya fina skolväska på väg in i Mariebergskolans lokaler för första gången, men det är ju 17 år sedan, fattar ni?!
Jag ska nog inte gräva ner mej för mkt har ju trotts allt ett halvår till att bearbeta dessa kännslor på... Men det är jobbigare än vad man tror...
En nyfödd liten Rasmus på BB våren -05 tänk att det snart är 6 år sedan *puh*
Rasmus på Cypern höstenn -05
Rasmus på Gotland våren -10
Bröderna brothers vinter 10/11
Kommentarer
Postat av: Chris
Ja gud-. tiden springer verkligen iväg... Förstår att det kan vara lite jobbigt! Men du ska se att han kommer stortrivas i skolan och att allt kommer gå hur bra som helst- även för dig! .-)
Trackback
