berghkjellkvist

Att få livspusslet att gå ihop som heltids arbetande, bantande småbarns mamma är inte alltid lätt. Jag lider ständigt av det dåliga samvetet som gnager för att jag inte är hemma hos barnen, samtidigt som jag faktiskt var hemma i nästan 15 månader och enbart ägnade tid åt dem. Nu är det ju dags att ta tag i Malin igen och försöka hitta tillbaka till tjejen som är engagerad pigg och glad på jobbet. För att göra det krävs viss fysisk träning för min del. Jag måste få ränsa huvudet från jobb och allt annat som snurrar där inne. Det gör jag bäst genom att träna, om det sen är zumba, ct eller box spelar ingen roll det kan räcka med en promenad för att det ska bli bättre. Men varje gång när jag antingen åker direkt från jobbet till gymmet eller åker efter middag och lek med barnen, när dem ska sova med andra ord då kommer det dåliga samvetet som på beställning. Martin har inget emot att jag tränar inte vad han säger iaf vilket han hade gjort om han tyckt d blivit för mkt, Rasmus verkar inte heller ha ont av det han säger inte så mkt om att mamma åker igen eller kommer hem sent. Men jag själv lider av det dåliga samvetet.

Men om jag struntar i att träna för många dagar så går huvudet i error, jag blir trött och gring eftersom jag inte får rensa huvudet på samma sätt som om jag tränar. Jag vet ju att så fort Martin börjar jobba igen kommer jag vara tvungen att planera om träningen. Då kommer jag bli tvungen att springa på lunchpassen på gymmet om jag ska hinna träna alls när han jobbar kväll och de veckor han jobbar dag kanske jag kan komma iväg en eller två kvällar. Om jag är borta mer de veckorna han är hemma kvällstid kommer vi aldrig ses så d funkar inte. Därför känner jag att jag måste passa på nu när han är hemma. Jag vill ju bli av med alla mina kilon och jag har en bit kvar. Ja det är inte lätt. När M väl börjar jobba igen kommer jag ju dessutom få en annan press vad det gäller, städa, tvätta och diska igen oxå jag kommer ju helt enkelt få dra ett tyngre lass här hemma, M hjälper ju givetvis till, men då kommer vi ju jobba lika mkt så båda kommer vilja ha mer kvalitets tid med barn och oss emellan.

Jaja detta är lite vad som rör sej i mitt huvud ikväll. Kännslan av att aldrig räcka till!!